Ibland känns det som mitt hjärta ska sprängas av känslor. Alla sorters känslor.
Allt från sorg och kärlek till bortglömdhet och förvåning.
Det är synd att jag har så stora problem med att öppna mig och visa känslor. Det är då det blir så proppfullt i mig att jag nästan brister. Det gör ont, jag känner mig hjälplös, ingenting gör det bättre. Det måste bara gå över.
Ibland kan jag ligga flera timmar i sängen och bara gråta. Och det är det ingen som vet. Förutom nu då.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen:
någon borde verkligen få mig att söka hjälp.
(jag är så mörk och svår)
BAUHAUS!!