Kärlek själv ju försåtlig är, för ditt hjärtas ro

Jag önskar ibland att jag bara kunde glömma bort allt, skrapa bort allt från mitt liv och börja om på nytt. Då kommer man på att man bär på sig ganska mycket i sitt hår. Så varför inte kapa det? Totalt 23 centimeter är borta, så också är min oro.

Jag känner mig, konstigt nog, som en ny, lite renare människa. Nya tankar, nya ideer och ny luft att andas. Ingen mer emo-goth-depro-Malin här inte, Eric!

Att en sådan liten sak gör så stor skillnad hade jag glömt bort.

(Egentligen beror det inte alls på att jag klippte av mig håret, men det känns skönt att få objektifiera det hela istället för att gå in på de riktiga anledningarna som jag nog aldrig riktigt kommer kunna bearbeta på ett bra sätt.)

Lever på hoppet

Han var här nyss. Bara för mindre än två timmar sedan. Han sa hej då. Eller, på återseende, menade han. Vet inte om jag är dum, men jag lever på hoppet om att han en dag ska se mig som den jag verkligen är.

Vi ses om ett år, min kamrat.

Fire Inside the Man

Ibland önskar jag starkt att jag kunde klara av att vara omtyckt. Istället skjuter jag bort människor.
Jag skiter i att gå på fester, struntar i att fika med folk, skulle jag se någon på stan som jag känner vänder jag tvärt och springer åt andra hållet. Klarar ju inte ens av att träffa världens mest underbara kille som har känslor för mig. Bajskorv.

Där ingen annan kommit in

Shit. Jaha. Okej.

Vi ska träffas imorgon, bestämde han. Jag kunde inget annat än att svara ja. Skulle jag svara något annat? Vet inte.
Han kallar mig kärlek. Han kallar mig snygging. Han kallar mig sin Mallan.

Men det pirrar fan inte under fötterna när jag tänker på honom.

A visit from my good old pal – heartbrake

3 juli 2007:
Nej, jag är inte ledsen.
Jag är bara besviken, övergiven och ensam.
Så fort man tror att man kan lita på någon,
visar det sig att det är helt tvärt om. Som vanligt.
Men jag har lärt mig en läxa.
Jag ska inte lita på någon. Aldrig igen.

Ya rly.

17 juli 2009:
Nej, jag är inte besviken.
Jag är bara ledsen, idiotisk och sjukt dum i huvudet.
Så fort man tror att man kan lära sig lita på någon,
visar det sig att det är helt tvärt om. Som vanligt.
Men jag har lärt mig en läxa.
Jag ska inte lita på någon. Aldrig igen.

Rinse and repeat.

I bland undrar jag varför jag ger mig in på helt omöjliga projekt. Att få bli lite smålyckligt och äckelgulligt förälskad ligger inte i min natur. Dock är det väl sant som de säger, att det gör mindre ont ju längre tid det går. Det kan jag absolut hålla med om.

Men det gör nästan mer och mer ont ju fler gånger det händer.

Nu ska jag bota mitt brustna mörka tonårshjärta med lite sömn och fin musik. Sedan ska jag ringa en viss person som tycker om mig och möjligtvis påbörja en relation jag inte kommer lägga ner några känslor i.

(Jag vill verkligen vara lika dålig som jag föreställer mig själv att jag är.)

Stenögon

Inget är jag bättre på än att dölja mina känslor. Åtminstone när det gäller ansiktsuttryck. Folk säger ju att ögonen är själen spegel; inte mina.
Jag kan se så grymt apatisk ut ibland. Men det är bra. Så länge jag slipper visa mina riktiga känslor.

Svart och svårt, 14 år, over and out for today.

Arg chej på ingång

Jag hatar verkligen när folk struntar i mina känslor.
Jag hatar också när andra blir lyckliga på min bekostnad.
Jag hatar mest att båda sakerna händer så jävla ofta.

ARG.

Feeling too much

Ibland känns det som mitt hjärta ska sprängas av känslor. Alla sorters känslor.

Allt från sorg och kärlek till bortglömdhet och förvåning.

Det är synd att jag har så stora problem med att öppna mig och visa känslor. Det är då det blir så proppfullt i mig att jag nästan brister. Det gör ont, jag känner mig hjälplös, ingenting gör det bättre. Det måste bara gå över.
Ibland kan jag ligga flera timmar i sängen och bara gråta. Och det är det ingen som vet. Förutom nu då.

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen:
någon borde verkligen få mig att söka hjälp.

(jag är så mörk och svår)

Glad och bra

Den här fula lilla misfitbloggen är mest ett litet försök att ventilera ut mina känslor. Oftast är det dåliga känslor, men idag är det bra.

Eller ja, de flesta dagar är det rätt bra, faktiskt. Speciellt idag bara. Det är så där fint och härligt. Och så har jag nya skor. De är fina.

Ibland skäms jag för det

Men det finns tillfällen då jag hatar min bästa vän. Jag kan bara inte hjälpa det. Hon bryr sig inte om mig längre, och då kan jag inget annat än att hata henne. Fan.