Kärlek själv ju försåtlig är, för ditt hjärtas ro

Jag önskar ibland att jag bara kunde glömma bort allt, skrapa bort allt från mitt liv och börja om på nytt. Då kommer man på att man bär på sig ganska mycket i sitt hår. Så varför inte kapa det? Totalt 23 centimeter är borta, så också är min oro.

Jag känner mig, konstigt nog, som en ny, lite renare människa. Nya tankar, nya ideer och ny luft att andas. Ingen mer emo-goth-depro-Malin här inte, Eric!

Att en sådan liten sak gör så stor skillnad hade jag glömt bort.

(Egentligen beror det inte alls på att jag klippte av mig håret, men det känns skönt att få objektifiera det hela istället för att gå in på de riktiga anledningarna som jag nog aldrig riktigt kommer kunna bearbeta på ett bra sätt.)