libertad

ååååååååh har en massa kläder att plocka upp från golvet. orkar inte. orkar inte plugga. orkar ingentiiiiiiiing

aldrig mer

Jobbigt är det.

När han hör av sig.
När han inte gör det.
När han älskar mig.
När han inte gör det.
När han saknar mig.
När han inte gör det.
När han mår bra.
När han inte gör det.

En jävla jojo som leker med mitt liv.

.

Jag drömmer mig bort lite, till framtiden.

Känns som att saker och ting kommer bli bra, trots vad alla tror om mig.

Learn to fly

Slut.
Bara så där.

Jag visste visste visste att jag inte skulle ha blivit känslomässigt involverad. Att bli kär är för svaga människor.

Jag orkade verkligen inte få mitt hjärta krossat igen.

Speciellt inte när vi båda har känslor för varandra.

I love you, Ich liebe dich, ti amo, jag älskar dig

Pratade med T i hela 6 minuter och 38 sekunder ikväll (ja, jag kollade hur länge vi pratade, så jävla töntig är jag).
Jag fick höra hur saknad jag är, hur mycket han vill ha mig där, hur han älskar mig.

WTF big time.

Det här trodde jag seriöst inte. Även om jag tvivlar på min förmåga att faktiskt älska en annan människa, så är jag rätt säker på att jag aldrig tidigare varit med om något liknande.Så oerhört galet förälskad. 200 mil gör det bara inte rättvisa.
Det spelar ingen roll om det tar slut imorgon eller vi lever hela livet tillsammans, trots att jag tvivlar starkt på det sista.
Vad som räknas är ändå att jag äntligen fått känna något och äntligen fått något tillbaka.
Jag har fått mitt hjärta krossat miljoner gånger, jag var nära att ge upp ett tag. Så kommer denna man och gör mig löjligt kär.

Han får krossa mitt hjärta när som helst. Jag bara älskar att känna känslan av kärlek, för en gångs skull.

Gaaaah

Små sms dagarna i ända, där det står hur mycket han saknar mig, älskar mig, nästan hatar mig för att jag inte är med honom. Hur han skulle kunna ge upp allt för att vara med mig.

Och jag?
Ett spel som vanligt. Självklart har jag fått kalla fötter, hjärnan skriker ”Dumpa på en gång!”, hjärtat har inte riktigt bestämt mig.

Han betyder så mycket. Kan jag inte bara förstå det?

fuck it

Jag träffade honom i onsdags.
Pappa och jag var och sista-minuten-shoppade lite klappar, och tog en sväng in på Claes Ohlson. Fan. Jag hade ingen aning om att han jobbade kvar där, lumpen och allt.
Det värsta är ju att jag känner igen den där ryggtavlan på flera kilometers avstånd, känns det som.

Fick en kram, ett löfte och det där dumma stora leendet (även höra att hans liv var skit, skadeglädje någon?).

Behöver jag ens nämna att jag blev helt skakig när jag gick därifrån? Bara tanken av honom nu, gör mig lika shaky some en narkoman som varit utan sina älskade droger i flera timmar, dagar, månader.

Jag trodde verkligen att jag var över allt det här, att jag var över honom.

Bajskorv.

He loves me

Smått full och hög pojkvän(?) sa nyss att han älskar mig.

Jag är lite rädd.

Gah.

Phone-sex is not my cup of tea

Man kan inte bygga upp ett förhållande över internet, men nog kan man väl hålla det levande med lite konstgjort andning?

Förälskad

Under tre dagar kallade han mig vacker, underbar, strök mina kinder och sa hur nervös han blev varje gång jag log.
Hans läppar smakade sura citrusdrinkar, bitter öl och söt cigarettrök.
Han fick mig att glömma allt runtomkring mig; jag missade två dagar i skolan, fick mina föräldrar att nästan ringa polisen och mina vänner undrar nog vad i helvete jag håller på med.

Så här har jag aldrig känt förut, så här bra har jag aldrig mått.

Jag är så in i helvete kär, eller åtminstone så har jag kommit nära nog. 214 mil är ingenting.