Min dator är alldeles varm i knät, och jag glömde för en sekund bort det jag tänkte på. Jag tänkte på dig och löftet jag gav, om att jag lovar allt du vill ha. Det gjorde jag också, men nu är jag inte lika säker.
”Det enda jag vill ha är dig och din vackra personlighet”.
Jag vill säga något till dig. Som stil med ”jag gillar dig”.
Fast jag vågar inte. Ibland kan man ju bara inte… Inte ens efter nästan två år. Det kanske blir svårare då? Kanske kommer jag aldrig säga det nu, när jag bara förstör allt.
Jag har tappat bort mig själv, och har ingen chans att få dig att se mig igen.
Apati. 