Jag har alltid förundrats över all hysteri kring den perfekta beach-kroppen. Man ska banta, bli smal, biffig, snygg och vacker. För vad? För vem?
Utseendefixeringen jagar oss hack i häl varje dag, men ännu värre blir det inför sommaren när man ska klämma sig in i alla korta shorts och tajta badkläder.
Många i min närhet har helt sonika börjat klaga på sina kroppar. Varenda millimeter är fel. Vissa undrar hur man ska åtgärda detta på bästa och snabbaste vis; en del undrar till och med om man kan banta bort underhudsfettet. Då har det gått långt.
Är det ingen som tänkt på nackdelarna med att se ut som en sticka på stranden? Det har jag.
Ben
Är man för smal så sticker det ju ut en massa ben överallt. Det är riktigt fult, och väldigt obehagligt. Vill man hellre vara hård och skör än mjuk och gosig?
Pengabrist
Genom att inte lägga ut mycket pengar på mat och annat ätbart, må man kanske gå ner i vikt, men man måste också köpa nya kläder. Kläder är dyrare än mat, och således förlorar man mer pengar än man tjänar.
Kyla
Trots sommarsolen kommer en person som är spinkig att frysa. Har man inte tillräckligt med underhudsfett så säger det sig självt. Man kommer också bli känd som badkrukan, eftersom man kommer vilja stanna på land i solen, hellre än att hoppa i vårat kalla svenska vatten.
Om inte det vore nog med alla dessa negativa argument, så är det inte bra överhuvudtaget att banta. Däremot är det aldrig fel att ändra sina kostvanor till de bättre, och röra på sig lagom mycket.
Beach 08?
Nej tack. I år ska jag se ut som en strandad valross.
Apati. 